linnzplace

Jo i detta inlägg skulle jag ju gå in på det här som kallas kärlek. Vet inte om jag pallar, men okej då. 

 

Jo såhär är det, efter alla killar jag träffat, hållt på med, snackat med och de jag varit tillsammans med så har jag kommit fram till sammanvävande slutsatser:
- De lyssnar inte

- De förstår inte

- De kan inte tänka logiskt

- De överskattar sin egen förmåga

- De tror att de kan bli förlåtna för vad som helst

- De kan bli kalla som is om de inte får som de vill

- De känner sig stolta om de lyckats med något och vill då ha beröm för det

 

Om jag tittar tillbaka på mitt ex, vi hade kärlek, jag tog KÄR och han tog LEK. Efter det tog slut mellan oss har jag träffat andra killar och alla vill de bara ha en sak, SEX. De flesta tänker på sig själva och sina behov, de behöver knulla.

 

Jag tror inte killar kan tänka lika djupt som vi tjejer, jag tror de tänker mer ytligt, de tar lättare på allting och tänker mindre på konsekvenserna medan vi tjejer går och grubblar över det. Det är ju vetenskapligt bevisat att kvinnor tänker mer med båda hjärnhalvor. Ett exempel, varför ter sig barnet till modern? Jo för HON förstår barnets behov. 

 

Män har ju kromosomerna XY medan kvinnor har XX, se redan där har vi ett kromosomfel! Jag har funderat över varför pojkar är svagare när de föds för tidigt och oftast dör, medan flickor är starkare och oftast överlever. Samt att kvinnor blir mycket äldre än män, männen lever ett kortare liv. Vad beror detta på då? Jo, de är det svaga könet. De kanske känner sig starka med mer muskelmassa än kvinnor, men vem är starkast i det långa loppet?