It's hard, so hard.

Gick upp ganska tidigt idag och tagit det lugnt nu innan jag behöver åka till jobbet. Läst Kommunal och olika bloggar, tvättat hunden och känt på vädret. Men ingen go värme ute idag inte...
 
Min kille ligger ju ute nu, kör lastbil över hela landet och jag vet inte när jag får se honom igen. Han ringde nyss när jag var inne i bloggläsandet och jag kände liksom hur ledsen jag blev, givetvis blev jag glad att han ringde men samtidigt kände jag mig så ledsen inombords. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket och jag försöker verkligen hålla mig stark i detta, jag vet att vi har diskuterat det och jag har bävat inför dagen han skulle börja med det och den dagen inträffade i måndags. Han kom hem i förrgår kväll vid 22-tiden iallafall. Men nu har jag inte sett honom sedan igår morse kl 6. Jag kände när jag pratade med honom att tårarna var på väg, att det gjorde ont i mig och jag kände bara sorg för att han är så långt ifrån mig, att jag inte vet när vi ses igen och hur mycket jag saknar honom. Så jag sa till honom att jag inte vill att han ringer mig, att det är för jobbigt för mig. Jag hörde att han blev ledsen så sa han att jag får ringa när jag vill prata. Det blir så tungt för mig, han är mitt allt, när han är med mig känner jag en trygghet som annars inte finns och när jag hör hans röst vill jag bara ha honom NU liksom, hos mig.... Så det gör mig så ledsen. Men samtidigt vill jag så gärna prata med honom och höra hur han har det, men just nu brister det för mig för jag känner att personen jag älskar mest av allt befinner sig långt ifrån mig och det enda jag kan få av honom är telefonsamtal. Jag är en riktig gosemänniska som älskar att mysa så ah detta är ett helvete för mig. 
 
Jag får försöka vara stark, förhoppningsvis ses vi imorgon kväll eller lördag morgon. Känner mig så ensam, tur jag jobbar 100% så jag jobbar mycket, men när man väl är hemma går tiden så sakta och det är så tomt utan Klas. Hade gärna velat hälsa på min syster, mina föräldrar eller träffat nån kompis, men tiden är så knapp och nu har jag jobbat mest kväll. Men får se vad man kan hitta på. Tur jag har mina 3 underbara husdjur annars hade jag fasen dött!
 
Lonelyyy I am so lonely... blablablaaaa...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0