Utsliten

Asså okej, nu börjar jag bli trött på Humana Omsorg, de jag jobbar för vill säga. Jag pratade med Klas och han hade pratat med sin faster Anna som jobbar extra hos oss. Nu har tydligen Lotta (chefen) sagt att de som röker skall stå på parkeringen så Lotta kan se dem!? Sjukt konstigt, de har fått röka vid soprummet innan för att det är lite i skymundan. Anna var irriterad på att man inte får dela upp sin rast. Jag sa till Klas att nä det får vi inte göra, men han menar att man har rätt till att dela upp rasten i två kvartar istället för en halvtimme. Men Humana Omsorg är ju ett privat boende så då är det ju inte riktigt samma.. Jag har ingen koll på sådant, men jag vet att Lotta är hård med rökning och det tycker jag är BRA. Man får bara röka på sin rast, de 30 min man har under sin arbetsdag om man inte jobbar 5 timmar eller mindre för då har man ingen rast. Men många rökare klarar ju bara sig utan sitt nikotin i 3-4 timmar (om ens det..) sen måste de ut och blossa. Vissa går ut med soporna bara för att röka samtidigt och ofta kanske de träffar en kollega där ute som de står och snackar med en stund. Vi hade exempelvis en vikarie som jobbade idag som gick ut med soporna även om det verkligen inte behövdes då de knappt var något skräp i påsarna, men hon sade att hon gjorde det för att "det skall se bra ut", en ursäkt till att röka. Har även haft andra exempel på en jag jobbade med som gick ut varje halvtimme typ, om inte oftare. Hon sa "jag går ut 2 minuter" och rökte på altanen utanför matsalen på enheten (där man inte får röka som personal). Det stör nåt så fruktansvärt, så vi pratade med Lotta och sade att det funkar inte att jobba med henne. Men hon fick för sig att en av de boende skvallrat för chefen så hon var jätte elak mot den stackaren...
 
Jag känner också där jag jobbar att de inte tänker på personalens bästa. Vi har ingen frukostrast, det hade jag där jag jobbade innan och det var jättebra. Men Lotta sa på APT:t att vi får äta frukost hemma. Men jag kan inte äta så tidigt på morgonen och jag prioriterar att sova lite längre än att gå upp och äta. Vi får ju ta frukost på jobbet, en macka eller lite yoghurt men det är inte alltid man hinner det. Ibland blir det så mycket annat! Sen så ska jag erkänna att jag fuskar nåt oerhört med maten.

En vanlig dag kan se ut såhär:
- Äter 2 mackor vid 10-tiden på jobbet
- Äter en apelsin till lunch
- Äter lite sallad om det finns tillsammans med de boende (vi får äta pedagogiskt med dem men eftersom jag inte äter kött blir det svårt att få i sig ordentligt)
- Äter 2 mackor när jag kommer hem
- Äter kanske nåt litet på kvällen
 
Så det är ju inte så bra, nu ser inte alla dagar ut såhär, men många kan göra det. Jag känner att jag inte har minsta ork att stå och laga mat när jag kommer hem efter jobbet för att ha med mig dagen efter. Jag har inte heller någon lust att köpa mat i resturangen på jobbet, det finns vegetariskt alternativ men jag känner att visst nån gång kanske men det är ju ganska dyrt. 
 
Jag känner att jag mår skit inifrån och ut. Kroppen värker och jag har ingen ork till något och kan gråta bara för jag är helt slut. Klas säger att jag ska äta ordentligt och röra på mig. "Träna" säger han. Visst jag vill väldigt gärna men så känner jag att tiden är så knapp, jag jobbar jämt. När jag väl är hemma som idag när jag kom hem och skulle sätta på spisen så fick jag för mig det var en häll som på jobbet, sen kom jag på "just det jag är hemma". Likadant om jag ska ha en penna tror jag jag har arbetskläderna på med pennor i vänster bröstficka, så jag tar upp handen dit för att grabba tag i en penna sen kommer jag på "ah just det..." Snacka om SKADAD. 
 
Sen det här med träning, jag har problem med min höft fortfarande. Den värker om jag står, sitter, går, kör bil men jag kan ju testa att dra ut och springa och se hur det känns. Så känner jag också att jag är så fruktansvärt jävla trött så bara tanken av att röra på sig/motionera när man sprungit runt hela dagen på jobbet och stressat, städat, gjort lyft, slitit, tvättat, diskat, matat, osv så känner man bara "Bläääuuhh". Kroppen vill liksom bara ligga. Inte sällan man är så slut när man kommer hem att man somnar en stund och det blir ju inte bättre av det, jag känner mig som en zombie när jag vaknar. 
 
Så ja... Nu ska jag titta på lite andra jobb. Jag vill inte jobba ihjäl mig redan har typ 50 år kvar att jobba. (KILL ME) 
 
Såhär känner jag mig, tar på mig ett skal varje dag på jobbet men mår skit på insidan. Det kallas att vara yrkesproffesionell...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0