Life is hard, too hard for me.

En fråga, hur fan ska man göra för att lyckas här i livet? Jag menar, jag försöker ständigt bygga upp något som kan bära mig, något att bygga vidare på, men det kollapsar alltid och jag blir så trött. Utmattad.
 
"Ingenting varar för evigt", antar att det stämmer, jag menar blir man tillsammans med någon, det kommer aldrig hålla för all framtid, det tar alltid slut, vi dör alla. Vi föds en gång men kan dö flera eftersom man numer är kapabel till att uppliva människor när de dött. Men bara för man får dem att leva igen kommer de inte leva för alltid, bara fram till dagen de dör och den dagen vet man aldrig när den kommer. För att ens klara av att leva gäller det att man lever i nuet, försöker koppla bort allt som hänt och komma skall. Uppskatta det man har, för en dag försvinner det och kommer aldrig tillbaka. Man lever bara en gång, livet är en upptäcksfärd, ständigt gör man nya upptäckter och får nya erfarenheter. Människor kommer, människor går, inga består. Det är något man måste acceptera, hur svårt det än är. 
 
Jag är ständigt rädd för att göra fel. Bär liksom runt på en slags rädsla hela tiden, som en tjock svart rök inom mig som expanderas i svåra situationer. Rädslan har avtagit med tiden, men den finns fortfarande där och jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att bli av med den. Den har begränsat mig något fruktansvärt, hindrat mig från att leva. Jag tänker aldrig mer låta den ta över mig igen. Jag behöver växa mig starkare, jag har växt men måste växa mer, men hela tiden är det någon som förgiftar mig och hindrar min tillväxt. 
 
Jag känner ofta att livet är för svårt för att leva, hur ska man orka med att ständigt släpa sig framåt? Ibland känns det som man drar ett tåg efter sig och ibland som man är lätt som en fjäder och bara dras med i vinden. 
 
What's the point of living if you can't feel alive?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0