linnzplace

I förrgår upptäckte jag att ett okänt namn "Segpay.eu/BEL" dragit pengar från mitt konto. Jag frågade Klas om han visste vad det var men han nekade. Senare på kvällen tog jag kontakt med dem via deras live-chatt, är nåt amerikanskt, allt är på engelska. Jag frågade dem varför de dragit pengar från mitt konto och de bad om mitt kortnummer. De frågade om jag var Klas, jag svarade nej och skrev mitt namn men skrev att han är min pojkvän. De länkade den sida där kortet använts, jag öppnar den och får upp en sex/dejtingsida på engelska. Jag blir alldeles kall inombords och illamående. Jag ber dem avsluta allt som står på mitt kortnummer. De skrev att ett bekräftelsemejl skickats till Klas mejl, mejlen han angett...

 

Tankarna snurrade kring varför i helvete han använt mitt kort till en sådan sida!? Utnyttjat mig så?? Jag blev så ledsen. Jag kände bara att nu räcker det. Man snor inte någons kortnummer till sin egen fördel. 

 

Jag frågade Klas om detta var sant, men han påstod att han inte visste någonting om det. Han påminde mig om att han aldrig mer ska ljuga för mig. Jag ifrågasatte flertalet gånger VARFÖR, varför det var mitt kortnummer i HANS namn!?!?! Han menar att mitt kortnummer kan ha autosparats och när han fyllde i sitt namn kollade han inte vems kortnummer det var, att han kunde vara skyldig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Jag frågade varför ens ange ett kortnummer på en sådan sida? Han sa att man var tvungen att göra det för att bli medlem. Varför ens bli medlem? Hur många sidor har han varit medlem på egentligen???

 

Jag är mycket väl medveten om att Klas inte varit otrogen, men allt han gjort äter upp mig inifrån. Visst om det bara varit en grej, att han skrivit med en tjej för lite uppmärksamhet men sedan kommit på sig själv att det var fel av honom, erkänt för mig och bett om ursäkt. Men nu är det flera saker. Jag hittade grej efter grej, när jag trodde jag sett allt hittade jag mer. Det gjorde bara mer ont för varje gång. Man kan kalla det för "psykisk otrohet" tydigen. Han var i en annan värd, aktiv på sociala medier där han skrev med andra, skickade och tog emot bilder från andra, skickade pengar till en tjej, gav fina komplimanger till andra och flörtiga kommentarer. Samtidigt som han befann sig i denna värld var han i verkliga livet med mig, som var fullt omedveten om vad som pågick bakom min rygg. 

 

Det var bara en kort sammanfattning. Kan tillägga jag grät och grät utan att han ens verkade bry sig. Först när han insåg att han var på väg att gå miste om mig då går det bra att tala sanning och göra allt för att jag ska stanna kvar. Ni får tycka jag är löjlig eller att jag inte förtjänar honom, men jag känner snarare tvärtom. Jag hade aldrig i mitt liv ens kunnat tänka tanken att göra så mot honom. Jag har varit en väldigt bra flickvän mot honom, alltid funnits där, ställt upp och gjort mycket utan att få något tillbaka. Jag vet att han inte legat med någon annan, men det han gjort har tagit väldigt hårt på mig. Hade det inte varit för att han kämpat så som han gjort för att få mig att stanna kvar hade det varit slut för länge sedan. 

 

Jag går fortfarande varje dag med en olustkänsla, funderar på vad jag verkligen vill. Jag vill absolut inte leka med hans känslor!! Jag försöker ge honom en ärlig chans. Det gör så ont inombords hela tiden och jag vet inte när det kommer försvinna. Han ber mig släppa in honom och låta honom ta bort smärtan. Han har lovat att aldrig såra mig igen. På nåt sätt är det som jag försöker skydda mig själv, är rädd för att bli sårad igen. 

 

Jag funderar fortfarande på det med mitt kort. Är det han säger sant? Varför skulle han göra så mot mig? Hur kommer det sig att de fick mitt kortnummer men hans namn och mejl? Han måste ju medvetet ha registrerat sig..? Jag frågade mig själv om jag verkligen kan lita på det han säger. Dagen efter den upptäckten var det närmare slutet än någonsin för oss. Han slängde fram svarta sop-säckar och sade at jag kunde lägga mina kläder i dem, han sade att han skulle ta fram flyttkartongerna.. 

 

Just nu känner jag mig bara så ledsen på alltihopa... Vilken soppa.

 

Det som också är väldigt jobbigt för mig är att min familj hatar Klas för det han gjort mot mig, speciellt min pappa. Pappa hade sagt till mamma att han skulle komma och "hämta hem mig" och att Klas inte är välkommen mer till dem. Min pappa har ett väldigt hett temprament och blir han osams med någon så förblir det oftast så. Jag vill inte att min relation till min far ska bli förstörd om jag stannar med Klas. Jag vill inte att min familj ska vända sig mot mig för att de tycker jag gör ett felaktigt val. 

 

Jag ställer mig frågan om allt går att reparera. Klas visar verkligen att han är villig att göra vad som helst. Han slutade röka idag för vår skull. Har varit på honom om det i 3 år. Han bara la av. Han lagade jättegod gryta idag, tände ljus och tog disken. Han frågade om jag ville ha choklad, hämtade kaffe till mig och masserade mig. Han är helt förändrad, jag känner inte igen honom. Känns väldigt konstigt samtidigt som man känner att "det är en sådan här pojkvän jag vill ha!" Han kallar mig för fina saker hela tiden, säger flera gånger dagligen vad han känner för mig, han diskar, lagar mat, går ut med hunden, tappar upp bad till mig med tända ljus. Han säger att han är medveten om att han inte varit en bra pojkvän förut och att han vill ändra på det. Han ber mig att ge oss tid. Jag ser på honom att han verkligen är ledsen och ångerfull och att han vill få detta att fungera igen.

 

 

Hej! Tack för era fina kommentarer! ♥

 

Jag har svårt för att släppa honom nära, öppna dörren igen. Han vill att jag ska släppa in honom men jag blockerar ingången. Vår relation känns så skadad.. Han bönar och ber om att jag ska släppa in honom, ge honom en ärlig chans. Det måste vara helhjärtat annars är det ingen idé. Han ber mig låta honom reparera mitt skadade hjärta.

 

Han säger flera gånger varje dag hur mycket han älskar mig och jag hör på honom att han verkligen menar det. Han tittar på mig med sina stora blåa ögon och säger de 3 orden och tilläger att han verkligen menar det, att han menar allt han säger. Han lovar att aldrig såra mig så igen och säger hur mycket han ångrar det. Han vet inte vilket ben han ska stå på, ibland släpper jag honom nära, ibland stänger jag honom ute. Jag känner mig osäker. 

 

Jag funderar på hur det skulle bli om vi gick skilda vägar. Ha ett eget liv, bara tänka på mig själv. Men tänker också på att jag förmodligen skulle sakna det vi hade, det vi byggt upp. Tänker på hur ont det skulle göra att släppa honom på riktigt. Tankarna går fram och tillbaka..

 

Som han säger, han skulle inte ha kämpat såhär om han inte älskat mig. Idag när jag kom hem från jobbet hade han städat, lagat mat till mig som fanns att värma, skivat melon till efterrätt, gjort matlåda till mig som jag kan ha med mig imorgon, bäddat rent i sängen och skrivit en lapp till mig där det stod:

 

 

 

 

 

 

Det svåra blir att lägga det som hänt bakom mig. Som jag sa till honom idag "Jag tänker på det varje dag!" han svarade "Och det tror du inte jag gör?!" Jag har verkligen straffat honom hårt, vilket han förtjänar. Men som ni skriver så kan jag inte hålla på att straffa honom för mycket då han tillslut kan få nog. 

 

Han säger att syftet med det han gjorde aldrig var att byta ut mig eller hitta någon annan. Han säger att det var för uppmärksamheten. Han blev avundsjuk för jag fick massor komplimanger av killar på Badoo (är bara medlem där för att hitta vänner). Att det han gjorde spårade ur. Han tänkte sig inte för. Jag ser på honom hur ledsen han är, hur rädd han är att förlora mig och att han verkligen ångrar sig. 

 

Det jobbiga är, detta kanske låter aslöjligt men känns som min bild av det "perfekta paret" är förstörd eftersom jag aldrig i mitt liv trodde han skulle göra såhär mot mig. Trodde vi var allt för varandra och att han inte såg åt andra. Det kommer ta tid innan jag kan lita på honom igen och det vet han. Han säger "låt mig visa dig att du kan lita på mig igen."

 

Just nu kan jag bara släppa honom nära vissa stunder och då känns det så himla skönt att ha honom nära. Han har lovat att bättra sig på alla plan, sluta röka, hjälpa till mer här hemma, inte prata så mycket i telefonen, hitta på mer med mig, osv. Jag har märkt stor skillnad! Enda positiva med den här "händelsen" är väl att han verkligen inser var det brustit i förhållandet, var han har varit otillräcklig. Men en sådan sak ska ju inte behöva hända för det... 

 

 

Hejsan! ♥

 

Åkte tillbaka till Kungsbacka i torsdags. Klas hade gjort flera små ramar med foton på oss och satt på väggen. Han hade även tänt ljus, fast han inte visste jag skulle komma hem. Vi pratade, jag erkänner att jag var kall och hård. Han förklarade att han verkligen älskar mig och inte vill ha någon annan, att det är mig han vill bli gammal och grå tillsammans med. Han erkände igen hur jävla dum han varit och sa förlåt igen. Han sa att det kändes som jag redan bestämt mig för att lämna honom. Jag gick och la mig, han kom och la sig jämte utanpå täcket, han pratade med mig och sa "Säg att du bestämt dig då Linn. Säg att du tänker lämna mig." Men jag kunde inte få ur mig orden... Efter en stund så pussades vi, det pirrade i hela kroppen, jag kände hur mycket jag saknat honom.

 

Efter jag jobbat färdigt i fredags så tog han med mig till Göteborg, vi åkte till hans farmors grav. Där satt vi och pratade länge. Om allt som hänt, varför det hände, hur det han gjort fick oss att må, om hur ledsen han var, hur mycket han ångrar det han gjort, att han vill reparera det, om hur splittrad jag var, hur ledsen och sviken jag var. Han sa att det inte verkar spela någon roll hur mycket han förklarar för jag verkar ju inte vilja lyssna ändå. Vi satt sedan i bilen innan vi åkte därifrån och pratade ännu mer. Om hur mycket han älskar mig, att han inte vill leva utan mig, han ber om en chans att få visa för mig hur mycket jag betyder för honom, en chans att reparera oss, en chans att börja om på nytt. 

 

I lördags när jag kom hem från jobbet satt han och fixade min cykel. Han sa att han gärna ville cykla med mig. Sedan gick vi till Kungsmässan och kollade lite och tog en fika. Sen kom Oskar (Klas kompis) förbi och visade upp sin nya tatuering. Sen lagade Klas lasagne och vi hade lite mys vid tv:n med rött vin. 

 

I söndags jobbade jag hela kvällen. När jag kom hem vid 23-tiden hade jag väldigt ont i magen. Klas tog hand om mig, han värmde en riskudde, hämtade värktablett, la på mig filten, höll om mig. Kändes så skönt att bli omhändertagen. Slutade med att vi somnade på soffan i varandras armar. 

 

I går, måndag, så var vi och tatuerade oss. Klas har gjort en stor "demon-tjej" med vingar på ryggen, detta var hans andra och sista sittning. Jag gjorde en text på revbenen och fixade även till tatueringen jag har. Har rosor på högerarmen jag gjorde 2013 men den blev aldrig färdig och inte bra så fick den skuggad och färlagd mer igår. Nöjd!

 

Under de dagar jag varit hemma nu så har Klas verkligen visat att han är villig att göra vad som helst för att det ska bli bra mellan oss igen. Jag åkte på förkylning, min bror smittade mig så Klas har tagit hand om mig nu, köpt halstabletter, gjort te med honung, köpt nässpray, funnits där under dessa dagar. Han har lagat mat, fixat min cykel, sa att han vill köpa en kokbok så vi kan laga mat tillsammans, han sa att han vill att jag börjar spela cello igen, han hade städat hela lägenheten när jag kom hem, tvättat upp all tvätt, han har lagt undan mobilen nu. Förut pratade han JÄMT i telefonen, tittade alltid på den. Men det är borta nu. Han har gått ut med hunden flera gånger, vilket jag alltid fått göra annars. 

 

Han sa att han aldrig kämpat såhär om han inte velat ha mig tillbaka, om han skitit i mig hade han packat ihop mina grejer och bett mig hämta dem. Han sa att han aldrig hade kämpat såhär om han inte älskat mig så mycket.

 

Han förklarade att han jobbat som han gjort för att bli av med skulderna så fort som möjligt, att han gjort det för vår skull. Han hade ringt och frågat hur mycket han har kvar i skuld, vilket minskat från 460 000 till 140 000 totalt vilket var VÄLDIGT skönt att höra. Han är borta från Kronofogden nästa månad. Då har hans slit gett resultat. 

 

Han har även kollat hur mycket det går att få ner kostnaderna, om han kan stå på försäkringen på bilen eftersom den är svindyr på mig, osv. Det visar sig att han kan stå på mer nu när han inte har så mycket skulder kvar. 

 

Han har sagt att detta inte är någon fasad som han bara har för att sedan gå och göra om samma misstag. Han har LOVAT att aldrig göra så igen, att det är han som får gå med ångesten över det han gjort varje dag. Han vill bättra sig på alla plan och jag tror på honom. Han har visat att han verkligen vill. Han har sett så sjukt ledsen ut dessa dagar, jag har sett på honom hur rädd han varit att mista mig. 

 

Han berättade igårkväll att när jag var borta kunde han inte äta, han sjukanmälde (!!!!) sig från jobbet (han är jobbnarkoman och jobbar JÄMT så när jag hörde det blev jag väldigt förvånad), han hade inte haft lust med någonting, inte kunnat sova, hans arbetsgivare hade till och med gett honom extra ledigt, han hade saknat mig oerhört mycket och hatat sig själv för det han gjort. 

 

Hej alla fina! ♥ 

 

Ni skriver att jag ska ge honom en chans, men det känns oerhört svårt att lita på honom igen. Han ljög hela tiden fast jag hade bevis, ljög mig rakt upp i ansiktet. Han verkade inte alls rädd om oss, han sa varje dag att det kanske var bättre vi gick skilda vägar och han var inte ens ledsen, visade ingenting medan jag grät och grät.. Hade han varit rädd om oss hade han väl erkänt allt på en gång? Varit ärlig och uppriktig? 

 

Jag kan inte kalla det han gjort för "misstag" eftersom det är en medveten handling. Han har medvetet suttit och skrivit till andra tjejer "du är vacker som en ängel från ovan" och "I'm always horny", att de är sexiga, kallat dem baby osv. Skickat ca 5000 kr till en av dem som hon skulle ha till "mediciner". Det värsta med allt detta är att jag hittade mer och mer saker när han sa att det inte fanns mer, han ljög om det också... Alla dessa ord och bilder gör så fruktansvärt ont när jag tänker på dem. Jag trodde att JAG var allt för honom, att han inte var en sådan kille som skickade kukbilder till andra. Är man dessutom förlovad med någon så har man ju ett löfte till den personen. 

 

Jag har frågat honom om han skulle fortsatt skriva med massa tjejer om jag inte kommit på honom då sa han "nej jag var ändå på väg att avsluta det." Hur fan ska jag kunna tro på det då? Jag har frågat om han haft telefonkontakt med tjejen på fb då sa han "nej, jag svär på min farmors grav!" Hur ska jag kunna veta att det han säger är sanningen?? När han skrev till henne "ring mig sen"...? 

 

Hade jag dessutom inte kunnat släppa om det var hennes nummer han skickat pengar till hade han kommit undan med det. Jag sökte sanningen, jag kände på mig att han inte var ärlig mot mig. Vad vet jag? Tänk om han hade tänkt åka upp till henne och "ta hand om henne". Han sa nämligen att det var en kurs i asfaltsläggning i Gävle (där hon bor) helgen samma vecka jag kommit på honom med att skriva till henne. Han hade skrivit "puss♥" till henne och "synd jag jobbar imorgon, annars hade jag åkt upp till dig." Känns som att han var PÅ VÄG till henne. Att han verkligen tänkte åka till henne och träffa henne. Men det blånekar han ju givetvis. 

 

Är man verkligen förälskad i någon så tänker man inte ens tanken att göra som han gjort. Jag skulle aldrig i mitt liv ens tänka tanken att göra så mot honom som han gjort mot mig! Är man tillsammans med någon och verkligen älskar den personen så är man rädd för att såra hen, man tänker inte på någon annan, vill inte se någon annan. Att han varit aktiv på den här sex/dejting-sidan gör det ännu värre. Hans ord "söker någon att ha lite skoj med" ekar i mitt huvud. Alla bilder på nakna tjejer han fått skickat till sig som han dessutom sparat på telefonen. Jag blir så ledsen bara jag tänker på det.

 

Att han även kunde med att ligga i VÅR säng och fota sig själv naken och skicka till den här "Bella" är ju vidrigt. Att han skickade FLERA bilder till henne... Jag undrar hur fan han tänkte om mig när han gjorde så?! 

 

Han har inte ens kunnat ge en förklaring till VARFÖR han gjorde det. "Jag ville ha uppmärksamhet.." och "jag ville öva engelska." Dummaste jag hört. Jag har ifrågasatt vad JAG gjort för fel för att han gjorde såhär. Var jag inte tillräckligt intressant för honom? Var jag tråkig? Inte tillräckligt snygg? Han har sagt att det är HANS fel, och ja givetvis men varför söka uppmärksamhet från andra på det här viset om man nu är tillsammans med "den man vill tillbringa resten av livet med"?

 

Känns som hans känslor för mig avtog mer och mer. Vi kunde ha filmkväll och plötsligt ringde hans telefon, han svarade och gick därifrån. När JAG ville ha uppmärksamhet när han pratade i telefon var jag bara jobbig. Jag vet inte men känner bara att jag gjorde mer för honom än vad jag fick tillbaka. 

 

Jag trodde verkligen vi var "det perfekta paret". Låter löjligt att skriva, alla har sina problem men det kändes rätt, kändes som om jag var allt för honom och han allt för mig. Jag trodde jag kunde lita på honom till 110%. Men visade sig ju vara felaktigt att tro det.. 

 

Jag ska åka tillbaka till Kungsbacka idag så ska sätta mig ner med honom så får han säga vad han vill ha sagt. Men ingen förklaring i världen kan han ge som får mig att tycka att det han gjort är okej. 

 

Blir inte alls roligt att jobba imorgon och sova i vår lägenhet då stämningen är så spänd, så sorgsen...

 

Tack för era fina kommentarer! ♥ Det värmer.

 

Stämningen mellan mig och Klas har varit väldigt spänd på sista tiden, jag har inte velat släppa honom nära pga det han gjort. Natten till i lördags hade han somnat på soffan, jag passade på att kolla hans mobil eftersom jag inte litade på honom. Jag kollar hans sms, telefonsamtal, mejl och sedan går jag in på hans bilder där jag hittar en mapp med "raderade bilder". Tydligen måste man ta bort bilder 2 ggr på en Iphone för att de ska försvinna permanent. Det låg 79 st raderade bilder i denna mapp. Jag tittar på bilderna och hittar mängder med nakna tjejer, vissa är helt nakna, andra visar brösten, vissa röven... Det fanns även nakenbilder på Klas. Han hade även tagit screenshot på en dejtingsida, på hans profil på den sidan. 

 

Jag går till datorn och skriver in sidans webbadress, adressen kommer upp automatiskt när jag börjar skriva, jag trycker på enter och kommer rakt in på Klas profil på sidan. Han var alltså inloggad. Han hade skrivit i infon om sig själv att han hette Klas, var en kille på 28 år som sökte efter någon att ha skoj med och att man gärna fick skriva till honom. Jag går in på hans konversationer där han skrivit till flera tjejer. Till vissa att dom är sexiga, skrivit hej och frågat andra om de vill hitta på nåt skoj. Tjejerna han frågat just om de ville ha lite skoj hade väldigt avklädda profilbilder. Han hade alltså sökt efter sexuella kontakter.

 

Jag kände bara att "nu räcker det!". Jag loggar in på Facebook och ändrar relationsstatusen till "singel". Jag ringer min syster (klockan är 3 på natten) hon är vaken och svarar. Jag säger att jag åker till dem. Hon bor hemma med resten av min familj. Jag packar ihop lite grejer, tar med mig hunden, sticker med bilen och kör de 12 milen det är hem till mina föräldrar medan Klas sover på soffan. Jag kände sådan vrede, var så förbannad, ledsen och förstörd.

 

Han sa att han hade raderat ALLA dejtingsidor. Sista veckan jag gått och ältat allt som hänt har han sagt saker som "ska du sluta?" jag ba "nej." han ba "bra, då är du själv imorgon.". Han har sagt att det inte är någon idé att ha något förhållande om en - JAG - går och ältar samma sak om och om igen. Men vad fan tror han? Jag var/är helt jävla förstörd. 

 

Han ringer mig dagen efter och ifrågasätter varför jag bara stack. Jag sa "det är slut nu, jag tar inte mer av din skit!". Han sa "ha ett bra liv!" 

 

Han ringer och sms:ar flera gånger under lördagen, jag hade nämligen råkat få med mig nyckeln till lastbilen, den låg i bilen. Han kräver att Jonas (hans arbetsgivare) måste ha den. Jag ignorerar honom men ville inte ha mer tjafs så jag tänkte åka och lämna den men min lillebror erbjöd sig köra den långa vägen till Kungsbacka för att jag inte sovit på hela natten. Vi sätter oss i bilen och åker. 

 

När vi kommer fram går jag in i lägenheten, lägger nycklarna på hallbordet och är på väg ut igen när han kommer ner och ber mig komma in igen. Jag går tillslut med på det. Han erkänner att han burit sig jävligt dumt åt, ber om en chans till, säger att han inte kan leva utan mig, osv. Han är ledsen, jag blir ledsen men jag är hård och säger "man gör inte som du gjorde om man är i ett förhållande." och "om du verkligen älskat mig mer än allt hade du aldrig gjort såhär mot mig, mot oss. Du hade inte tagit den risken." jag sa också att han inte varit rädd om det han hade, om allt vi byggt upp. Vår fina lägenhet vi hade tillsammans, alla saker, våra underbara djur. Vi pratade i typ en timme medan stackars lillbrorsan väntade i bilen. 

 

När vi ska åka igen säger Klas "om jag var ni skulle jag inte åka i den bilen.". Det visar sig att bilen blivit avställd pga av att försäkringen inte var betald. Han säger att ingen av oss haft körkort i 2 år och om något händer åker vi på det, så han säger det är bättre han kör så han får göra det. Linus satt fram med Klas och jag satt i baksätet. Tystnaden var smärtsam, stämningen i bilen var horribel... Jag försökte prata lite med dem, frågade om Linus ville ha någon mat, pratade lite om nyheter, satte på musik..

 

Jag var fruktansvärt trött eftersom jag inte sovit på jag vet inte hur många timmar. Jag lade mig ner i baksätet på bilen. Efter en stund känner jag hur vi skarpt svänger till höger och jag åker åt vänster, bilen stannar tvärt, Klas rusar ut och ställer sig vid diket. Jag ba "vad gör han?!" min bror svarade "han spyr." 

 

Klas mådde alltså så illa eftersom han var på väg att förlora mig att han kräktes. Jag har också gått och mått jätteilla och det har känts som jag ska spy men har inte gjort det. Färden fortsätter efter en stund och när vi är framme går min bror ur bilen och bär med min väska in. Klas och jag sitter kvar och pratar. Han gråter, han säger att han älskar mig så jävla mycket, inte kan leva utan mig, att han ångrar det han gjort som fan, han kramar mig hårt och gråter och säger "jag vill inte förlora dig Linn!" Har aldrig sett honom så ledsen och förstörd. Han är en sådan man som aldrig gråter.. 

 

Jag säger till honom att jag hoppas han hittar någon han inte gör såhär mot, att han ska ta hand om sig, att man inte gör så mot någon man älskar. Han skriker "SLUTA!" Han ber om en enda liten chans att få visa för mig att jag kan lita på honom igen, han bönar och ber om denna chans. Han säger att utan mig är inte livet värt att leva, att han ska åka hem och ta Citodon och vin, att han kollat när tågen kör förbi - "jag mår så dåligt- snacket". Jag säger att jag ska fundera på det och vi skiljs åt. Jag ber honom lova att han ska köra försiktigt. Det lovade han.

 

Jag är fortfarande hemma hos mina föräldrar, inte sett honom sedan i söndags. Han har ringt varje dag, skickat långa kärlekstexter på sms. Han skriver saker som att han aldrig kommer sluta älska mig, ber om en enda liten chans, han säger att "då kan ju de 2,5 åren vi haft tillsammans inte betytt lika mycket för dig" varpå jag försöker förklara för honom att mitt hjärta är helt söndertrasat. 

 

Jag har funderat sista dagarna på hur jag ska göra och det lutar mest åt att lämna honom, säga upp hela mitt liv i Kungsbacka... Jag har ringt och sagt upp internet, larmet, osv. ALLT står ju på mig. Det har också varit väldigt jobbigt för mig, Klas ekonomiska situation. Han har skulder och kan inte stå på något, dålig på att hålla i pengar. 

 

Det är som att välja mellan pest eller kolera, vad jag än väljer så kommer det bli oerhört tufft för mig. Lämna hela mitt vuxenliv eller gå tillbaka till en relation där jag inte kommer kunna lita fullt ut på honom och det han gjort har satt sina spår i mig. Bilderna på nakna tjejer och på honom själv ploppar upp i huvudet, texterna, lögnerna, alla pengar han skickade till en tjej som han blånekade att han gjort, allt som gick ut över mig, sveket, smärtan... Jag kommer aldrig kunna lägga allt bakom mig.

 

Största rädslan just nu är smärtan jag kommer känna när jag släpper honom helt och hållet.