Hej! Tack för era fina kommentarer! ♥
Jag har svårt för att släppa honom nära, öppna dörren igen. Han vill att jag ska släppa in honom men jag blockerar ingången. Vår relation känns så skadad.. Han bönar och ber om att jag ska släppa in honom, ge honom en ärlig chans. Det måste vara helhjärtat annars är det ingen idé. Han ber mig låta honom reparera mitt skadade hjärta.
Han säger flera gånger varje dag hur mycket han älskar mig och jag hör på honom att han verkligen menar det. Han tittar på mig med sina stora blåa ögon och säger de 3 orden och tilläger att han verkligen menar det, att han menar allt han säger. Han lovar att aldrig såra mig så igen och säger hur mycket han ångrar det. Han vet inte vilket ben han ska stå på, ibland släpper jag honom nära, ibland stänger jag honom ute. Jag känner mig osäker.
Jag funderar på hur det skulle bli om vi gick skilda vägar. Ha ett eget liv, bara tänka på mig själv. Men tänker också på att jag förmodligen skulle sakna det vi hade, det vi byggt upp. Tänker på hur ont det skulle göra att släppa honom på riktigt. Tankarna går fram och tillbaka..
Som han säger, han skulle inte ha kämpat såhär om han inte älskat mig. Idag när jag kom hem från jobbet hade han städat, lagat mat till mig som fanns att värma, skivat melon till efterrätt, gjort matlåda till mig som jag kan ha med mig imorgon, bäddat rent i sängen och skrivit en lapp till mig där det stod:
"Hjärtat
Jag vet att jag är dum Linn, men jag menar verkligen när jag säger att jag lovar att det inte kommer hända igen! Jag älskar dig verkligen och har alltid gjort!
Mat finns i kylen på tallriken, sås finns om du vill ha samt matlåda för imorgon. Det är ren disk i maskinen och nybäddat i sängen. Dammsög uppe och nere och har varit ute med vår lilla hund.
ÄLSKAR DIG och sov gott, ring om du vill.
Kyss// Din Klas ♥"
Det svåra blir att lägga det som hänt bakom mig. Som jag sa till honom idag "Jag tänker på det varje dag!" han svarade "Och det tror du inte jag gör?!" Jag har verkligen straffat honom hårt, vilket han förtjänar. Men som ni skriver så kan jag inte hålla på att straffa honom för mycket då han tillslut kan få nog.
Han säger att syftet med det han gjorde aldrig var att byta ut mig eller hitta någon annan. Han säger att det var för uppmärksamheten. Han blev avundsjuk för jag fick massor komplimanger av killar på Badoo (är bara medlem där för att hitta vänner). Att det han gjorde spårade ur. Han tänkte sig inte för. Jag ser på honom hur ledsen han är, hur rädd han är att förlora mig och att han verkligen ångrar sig.
Det jobbiga är, detta kanske låter aslöjligt men känns som min bild av det "perfekta paret" är förstörd eftersom jag aldrig i mitt liv trodde han skulle göra såhär mot mig. Trodde vi var allt för varandra och att han inte såg åt andra. Det kommer ta tid innan jag kan lita på honom igen och det vet han. Han säger "låt mig visa dig att du kan lita på mig igen."
Just nu kan jag bara släppa honom nära vissa stunder och då känns det så himla skönt att ha honom nära. Han har lovat att bättra sig på alla plan, sluta röka, hjälpa till mer här hemma, inte prata så mycket i telefonen, hitta på mer med mig, osv. Jag har märkt stor skillnad! Enda positiva med den här "händelsen" är väl att han verkligen inser var det brustit i förhållandet, var han har varit otillräcklig. Men en sådan sak ska ju inte behöva hända för det...
Gammal bild på oss.
Han sa idag att han bara ska röka paketet han har kvar, för jag sa att han ska sluta NU. Får se om han fixar det...
