linnzplace

Dagen började bra, jobbet ringde o väckte mig så ska jobba på måndag. Lotte som ringde o hon ba "klockan är halv elva, dags o gå upp!" Haha sen mötte jag henne i affären o hon ba "Jaså du har vaknat till liv nu?" Jag ba "Aaah.." *smile*. 

 

Har aldrig åkt så många mil innan som jag har denna veckan. Åkt närmare 300 mil, varit i halva Sverige samt i Norge, i Oslo. Man kan ju titta på film, va inne på datan, spela på mobilen osv medan man åker. Det har varit jävligt drygt ibland, men kul att se nya ställen, helt klart! Men blir ju inte mycket fysisk aktivitet. Det jobbigaste med att åka lastbil är att man inte kan gå på toa när man vill. Antingen får man stanna vid nästa mack eller gå ut o pinka. 

 

Klas fick smuggla in mig i Göteborgs hamn, jag får egentligen inte åka med in där, han ba "göm dig!" Jag ba "vaaar?" Han ba "bakom stolen!" Så jag kröp ihop bakom stolen o la jackan över huvudet xD Voila, helt osynlig!

 

På tal om annat, Freddan aka Fredrik har skrivit till mig på fb! Ni vet han jag strula med framför ögonen på Klas, som då körde iväg med bilen när han druckit.. Han fråga hur jag mår, tror jag skiter i o svara. 

 

Vintern har ju kommit med, äntligen! Massa snö :) När vi va i Enköping i förrgår snöade det och va minusgrader. Då kom Janne o Yngve (Klas arbetskollegor) o gjorde oss sällskap, så vi satt o tjata en stund. Men igår va det så sjukt segt för när vi kom till ett ställe där vi skulle bli lastade fick vi vänta i flera timmar bara för dom inte förberett något. Det var nämligen parfymer vi skulle frakta så det var extra noga eftersom dom är dyra.

 

Ska tatuera mig idag eller imorgon, han ringde och sa att han kanske inte kunde imorgon, vilket vi bestämt. Han kunde ju ringt tidigare! Så hade jag sluppit tacka nej till jobb imorgon... Blir en ros på nedre delen av magen, alltid velat ha nåt där. Sen framöver ska jag göra en text jag tycker om på revbenen typ, kommer kännas! Men totally worth it.

 

Får se hur de bliiiir ;) Som ni ser har jag äntligen bytt header, va på tiden, huh? 

 

Åkt lastbil hela veckan! Från Göteborg till Oslo, varit i Varberg o ÖVRALLT typ. Nu är vi på väg mot Enköping och imorgon får jag ääääntligen komma hem. Blir ju ganska låndraget när man åker med, visst fick backa med en trailer (släpet på lastbilen) i Oslo, men de va ju inte mycket. 

Sjukt segt ibland, har åkt 200 mil nu! Åkt 280 fucking mil när han släppt av mig imorgon. Dessutom har båda halvljusen pajat på lastbilen, så nu åker vi bara med dimljus, inte mycket man ser precis! Ska byta dem sen när vi är framme. 

 

Snöade mycket i Oslo, trevligt folk MEN finns tydligen inga vegetarianer där. Jag är ju vegetarian så gick vi till McDonalds men de hade inget veg, sen till affären, men inget där heller! Jag tänkte "va är det här för jävla land?" xD.. Kändes skönt att komma tillbaka till Sverigre igen sen. Många svenskar i Oslo, många som jobbar och bor där. Allt är ju svindyrt där.. haha vi kolla filmer inne på en butik, dom kostade 199 norska kr, vilket innebär typ 400 spänn. 

 

Ska ju dra till Norge strax med Klas, skulle åkt in till Borås o möta honom där, men hade kollat fel på bussarna, den bussen gick inte idag. Så ringde han så han kmr o hämtar mig. 

 

Sen hörde jag av syrran att pappa hade snackat skit, typ "har hon inget bättre att göra än att umgås med honom?" Man bara, tack liksom... 

 

 

Är svintrött, har jobbat kväll idag (jobbar på ett demensboende). En vårdtagare (patient) ligger för döden, så det känns väldigt harmoniskt på avdelningen, samt tråkigt. Aldrig roligt när någon går bort, men tyvärr är det ju något som måste hända alla tillslut. Hennes döttrar har varit hos henne hela dagen och en av dem stannar över natten.

 

Igår kom Klas ("killkompisen") hit. Jag var nära att kasta bort honom.. Men då tänkte jag "vafan är jag rädd för?" och "jag har aldrig haft någon som ställer upp så för mig och bryr sig om mig så som han gör... vad ska jag göra utan honom hade jag tänkt?" Bättre att ge honom en ärlig chans, ge det tid som sagt. Är sjukt tacksam för era kommentarer, bra att ni ger mig en bitch slap när jag behöver!

 

Ska följa med honom till Norge imorgon, spännande! Ska tydligen bli snöstorm o grejer. Aldrig varit i Norge heller, skönt att komma hemifrån lite. O ey? Har ni kört lastbil någon gång? Om inte, gör det cuz it's fun! Det är en häftig känsla, man sitter mycket högre upp och eftersom hjulen är mycket större än på en personbil får man hålla ett stadigare grepp om ratten. Känns som man tar upp hela vägen när man kör, men så är ju inte fallet. Tar ett tag innan man vet var man ska placera bilen. 

 

Övningskörde inne i Borås igår btw, de gick bra (för bilen är automat). Haha annars hade bilen nog skuttat fram I guess. Nä så illa är det väl inte hoppas jag. Enda positiva med att slippa växla är att man kan öva på själva trafiksituationerna på ett mer ingående sätt. Sen på vägen hem blev jag sur på en Audi som körde om så jag gjorde en fin kickdown där ja o Klas prata i telefon o han bara "Det är bäst vi lägger på nu! Måste se till att jag överlever den här åkturen!" 

 

Igår va min killkompis här, han kom för att prata med mig osv. Jag har släppt in honom mer och när vi låg i sängen sa han "jag älskar dig Linn, jag gör faktiskt det." och att han aldrig känt så för någon innan, att den känslan han har för mig inte riktigt går att beskriva... Han sa att han aldrig skulle säga det om han inte menade det. Han sa att han känner sig så lycklig med mig, så glad, att han kan sakna mig så mkt att han fäller en tår eller två... Jag kände typ "skjut mig". Visst, han är jättegullig och snäll oså men jag måste ju KÄNNA något. Jag kan ju inte tvinga mig själv att tycka om honom på det sättet. 

 

Vi har pratat om att bryta kontakten, mitt förslag eftersom jag inte pallar. Han sa "om det får dig att må bättre, så visst". Jag menar, han är störtkär i mig och kommer bara bli sårad om han ser mig med någon annan, för det är inte honom jag "vill ha". Jag känner helt enkelt inte så. Visst, jag skulle sakna honom mycket eftersom han alltid finns där och ställer upp men vad ska jag göra? Jag kan inte vara hans vän om jag inte får göra som jag vill på killfronten. Han begränsar mig. Känns totalt skit men men... I don't know what to do. 

 

Det känns så sjukt jobbigt att han har så starka känslor för mig. Om han varit bög eller tjej eller nåt hade det känts så mycket bättre liksom! Fan. Tycker seriöst synd om honom...

 

Pappa har sagt att han inte tycker om att han är här och blabla. SUCK!

 

- Vet inte vad jag ska göra

- Vill ha mer jobb

- Vill ha körkort

- Vill ha ROLIGT

- Trött på allt typ

- Ser ingen mening med något, för vad jag än gör känns det fel liksom

- Tänker för mycket

- Funderar över framtiden, vad ska jag göra då?

- Stör mig på killen som vill ligga med mig för att få bättre självförtroende

- Stör mig på killen som är kär i mig och vägrar ge upp

- Stör mig på mina syskon som sitter vid datan 24/7

- Tycker vädret är jävligt tröttsamt

 

Är så utmattad just nu, vill ha en hög dos med energi tack!

 

 

Gick o la mig vid sex i morse, bra där! Som man bäddar får man ligga, eller jag menar den man ligger med får bädda. ;)

 

Mamma ringde nyss o undra om jag sett lillbrorsan, hon hämtar honom alltid efter jobbet på tisdagar men han är spårlöst försvunnen. Hon hittar honom säkert! 

 

Måste övningsköra idag, har lektion i övermorgon. Får se hur det går, senast var min lärare inte glad på mig. Han sa att jag skulle skärpa mig. Både jag och han var väldigt trötta och då blir man ju inte på bästa humöret precis. Blir så sur varje gång jag gör fel, ger upp bara förutom när det stod bilar bakom och jag skulle göra en högersväng. Då löste jag situationen och Mikael (min lärare) sa "varför gjorde du inte så från början??" jag ba "jag vet inte..." Fan vad jag säger "jag vet inte" ofta, för lat att förklara hur läget är eller..? 

 

Alltså den största lögnen är ju när någon frågar "hur mår du?" man ba "bra, dudå?" den andre "jo bra här med." END OF CONVERSATION. Om man verkligen varit ärlig hade nog konversationen blivit väldigt lång. Nån frågar "hur mår du?" o man ba "förjävligt!" skulle vilja se den andre personens fejs när man sa så, han/hon skulle nog börja ställa massa frågor = jobbigt. Det är antagligen det man vill undvika, att berätta alla sina problem för någon och för att spara tid I guess. Men varför fråga över huvud taget då, när man ändå inte svarar ärligt? Jo antagligen för att visa omtanke. 

 

 

Hejsan Sofia! 
Tack för kommentaren! Nej jag tar det absolut inte illa, bara glad att du skriver vad du tycker. Du har förstått hur det ligger till... Varför han är underbar? Jo det beror på att han alltid ställer upp och finns där, han är sjukt snäll och omtänksam, vill mig inget ont. Men han är för givmild, jag menar, han har gett mig en dator, ett halsband för 3600 kr, skickade 100 rosor till mig för 5500 kr osv...  Jag mår lika dåligt varje gång han ger mig nåt, har sagt till honom att jag INTE vill ha något alls! Men han lyssnar inte på mig. Jag blir så ledsen på honom, hatar när folk slösar massa pengar på mig! Jag sa till honom "Nu ger du mig inget mer, vill inte ha något! Och du köper ingen julklapp! OK??" Han tittar på mig och sedan liksom gör en min som avslöjar att det är för sent... Så ibland känns det som han vill köpa mig även om han påstår att det inte är så. Pratade med mamma igår och hon sa att han behandlar mig som jag är någon slags halvgud eller något, det blir för mycket för mig att bära om jag ska betyda så mycket för honom.

 

Han vill träffa mig varje helg, han jobbar hela veckorna, kör lastbil i Norge o Sverige. Men jag känner att jag inte vill ha för mycket tid med honom, ibland blir det för mycket. Innan han träffade mig jobbade han hela helgerna också, åkte ner till Tyskland och tillbaka. Vi träffades i oktober förra året för första gången. Han kände min kompis Linda och jag va hos henne o han kom dit. Han sa att han föll för mig som om han hoppat fallskärm utan fallskärm. Han va på mig redan då och jag tyckte han va sjukt jobbig. Sen träffa jag Tim och sen blev jag tillsammans med Linus. Vi hade ingen kontakt alls och det var liksom inget jag ens tänkte på eller brydde mig om. Sen när det tog slut mellan mig och Linus, jag mådde skit och tog kontakt med folk, skrev till honom på fb o fråga läget, sen ville han träffas.. 

 

Jag har aldrig känt något för honom och jag tycker det är väldigt jobbigt att han har så starka känslor för mig. Ja jag är rädd för att bli sårad och sviken ja, men jag vill inte ha något förhållande just nu, vill inte binda mig. Jag vill liksom bara ta det lugnt och leva för mig. Först när jag fixat jobb, körkort, bostad är jag mer redo. Jag vet att jag aldrig skulle känna så för honom som han känner för mig. Om jag varit intresserad av honom hade jag känt det för längesen. Jag har varit ärlig mot honom och sagt att jag inte är intresserad och att det bästa kanske är om vi bryter kontakten. 

 

Men jag vet inte hur jag ska göra, han menar att om han förlorar mig gör han sin farmor sällskap (hon är död). 

 

 

Va i Kungsbacka o festa igår, hängde med min killkompis dit. Festen va hos hans kompis Emma. Han har känslor för mig men jag känner inte likadant. Sen på festen strulade jag med en annan kille på soffan och då åkte han iväg påverkad med bilen! Han blev arg och besviken både på mig och killen (som va hans kompis). Visst, jag tänkte inte alls på att det skulle såra honom. Han har gått med på att vi bara är vänner och har sett mig hålla på med killar innan.

 

Det är sjukt jobbigt... Han är på, han har sagt att han inte tänker ge upp. Han är en underbar kille, jävligt snäll och jag vill verkligen inte såra honom, men man kan inte vara kompis med någon som är kär i en. Jag menar, han kommer bli sårad om jag håller på med någon och då mår inte jag bra för jag sårat honom. Men samtidigt kan ju inte jag hjälpa hur han känner och det ska inte begränsa mig. Jag mår liksom dåligt av hela situationen, han är kär i mig, jag känner inte nåt för honom, vi ska va vänner, blir svårt, han får kämpa mot sina känslor och jag får hålla undan honom. Jag gjorde ju även en FET tabbe igår som enbart fick honom att tycka om mig ännu mer. Vet inte om jag klarar av det här. 

 

 

 

Jo i detta inlägg skulle jag ju gå in på det här som kallas kärlek. Vet inte om jag pallar, men okej då. 

 

Jo såhär är det, efter alla killar jag träffat, hållt på med, snackat med och de jag varit tillsammans med så har jag kommit fram till sammanvävande slutsatser:
- De lyssnar inte

- De förstår inte

- De kan inte tänka logiskt

- De överskattar sin egen förmåga

- De tror att de kan bli förlåtna för vad som helst

- De kan bli kalla som is om de inte får som de vill

- De känner sig stolta om de lyckats med något och vill då ha beröm för det

 

Om jag tittar tillbaka på mitt ex, vi hade kärlek, jag tog KÄR och han tog LEK. Efter det tog slut mellan oss har jag träffat andra killar och alla vill de bara ha en sak, SEX. De flesta tänker på sig själva och sina behov, de behöver knulla.

 

Jag tror inte killar kan tänka lika djupt som vi tjejer, jag tror de tänker mer ytligt, de tar lättare på allting och tänker mindre på konsekvenserna medan vi tjejer går och grubblar över det. Det är ju vetenskapligt bevisat att kvinnor tänker mer med båda hjärnhalvor. Ett exempel, varför ter sig barnet till modern? Jo för HON förstår barnets behov. 

 

Män har ju kromosomerna XY medan kvinnor har XX, se redan där har vi ett kromosomfel! Jag har funderat över varför pojkar är svagare när de föds för tidigt och oftast dör, medan flickor är starkare och oftast överlever. Samt att kvinnor blir mycket äldre än män, männen lever ett kortare liv. Vad beror detta på då? Jo, de är det svaga könet. De kanske känner sig starka med mer muskelmassa än kvinnor, men vem är starkast i det långa loppet? 

 

Eftersom jag fick 100 vackra röda rosor av min kära killkompis så tänkte jag o syrran att det är lika bra att ta vara på dess skönhet när de fortfarande är färska. Så har plåtat lite med dem idag... eller ahhh ganska mycket. Lillsyrran går ju LBS så hon ställer gärna upp som fotograf och redigerare, she know that shit. 

 

Har alltid tyckt om rosor, dom är så sjukt fina. Fast fick problem när jag skulle knipsa alla 100... AJ fan, dom sticks. Fick små sår lite här o var och det svider i varenda ett när jag spritar händerna på jobbet. Har aldrig fått sådan uppskattning innan, seriöst så många rosor och varenda ros är så vacker. Vill inte veta vad de kostade att beställa alla dem, en söt nalle och frakten hem till mig. Han sa "kosta vad det kosta vill!!" Fick med ett fint kort också där det stod att varje blomma står för hur mycket han tycker om mig, hur stor plats jag har i hans hjärta och hur ledsen han är. Är ju liksom en "förlåtelse-bukett" för han gick över gränsen. Vi är bara vänner, för mer vill jag inte. Känns jobbigt att han har känslor för mig, men måste ju vara ömsesidigt och han förstår. En bättre vän får man leta efter! När andra killar hör "jag vill ingenting med dig, är inte intresserad" försvinner dem genast och slutar höra av sig. But this guy, he's amazing. Han har till och med gått handledarkurs för att kunna övningsköra med mig och gett mig en bil... Holy shit, jag tänker fan inte ta emot bilen gratis! Jag har sagt till honom att det känns sjukt jobbigt, att jag inte kan ta emot allt han ger och att jag får dåligt samvete när han ger mig saker. Men han säger bara "det är bara för du inte fått någon uppskattning förut, ingen som visat dig hur mycket du betyder."

 

Sjukt, mår illa. Jag tycker verkligen inte om när någon slösar massa pengar på mig. Jag har sagt till honom att han INTE ska ge mig ett skit. Men han är sån, tycker han om någon eller vill visa någon hur mycket de betyder så väljer han något som passar dem och det ska vara bra kvalité på skiten också. Ibland känns det som han vill köpa min kärlek typ, svårt att förklara, men känns som han tvingar mig att älska honom. Men jag kan inte älska honom, inte på det sättet. Det går inte. I hate boys, the boys love me. Jag pallar inte kärlek. FUCK LOVE. Ska förklara mer vad jag menar med detta i nästa inlägg. 

 

Jobbat hela dagen idag = duktig chey! Man blir faktiskt på bättre humör av att jobba, alla tankar som flyger runt i huvudet avtar och man tänker på annat istället. En slags avkoppling även om man är i arbete. Man blir glad av att göra något för någon annan. Det roliga inom demensvården är att dagarna kan bli så olika beroende på hur vårdtagarna mår eller vad de hittar på. Det gäller att vara harmonisk och flexibel, perfekt för mig. 

 

Framöver ska jag söka annat jobb, brevidgång inne på servicehuset eller annat. Får framtiden avgöra samt min förmåga att handla i tid och finna motivationen till det.

 

När jag väl har körkort kan jag ju söka jobb en bra bit hemifrån och kunna ta mig till jobbet. Kommer bli så jävla skönt när det rosa kortet får smeka huden som omsluter min hand... Inga begränsningar, bara åka var fan jag vill :D Går ju framåt iallafall, blev godkänd på fas A igår när jag gjorde övningsprovet och på lördag ska jag köra i stan.. spännande! Vill bara varna alla trafikanter inne i Borås på lördag att det jag ser i backspegeln alltid förlorar.

 

 

What about it? Hatar skiten, så vill egentligen inte skriva om det, men känner att jag behöver det.

En fråga, hur fan ska man göra för att lyckas här i livet? Jag menar, jag försöker ständigt bygga upp något som kan bära mig, något att bygga vidare på, men det kollapsar alltid och jag blir så trött. Utmattad.

 

"Ingenting varar för evigt", antar att det stämmer, jag menar blir man tillsammans med någon, det kommer aldrig hålla för all framtid, det tar alltid slut, vi dör alla. Vi föds en gång men kan dö flera eftersom man numer är kapabel till att uppliva människor när de dött. Men bara för man får dem att leva igen kommer de inte leva för alltid, bara fram till dagen de dör och den dagen vet man aldrig när den kommer. För att ens klara av att leva gäller det att man lever i nuet, försöker koppla bort allt som hänt och komma skall. Uppskatta det man har, för en dag försvinner det och kommer aldrig tillbaka. Man lever bara en gång, livet är en upptäcksfärd, ständigt gör man nya upptäckter och får nya erfarenheter. Människor kommer, människor går, inga består. Det är något man måste acceptera, hur svårt det än är. 

 

Jag är ständigt rädd för att göra fel. Bär liksom runt på en slags rädsla hela tiden, som en tjock svart rök inom mig som expanderas i svåra situationer. Rädslan har avtagit med tiden, men den finns fortfarande där och jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att bli av med den. Den har begränsat mig något fruktansvärt, hindrat mig från att leva. Jag tänker aldrig mer låta den ta över mig igen. Jag behöver växa mig starkare, jag har växt men måste växa mer, men hela tiden är det någon som förgiftar mig och hindrar min tillväxt. 

 

Jag känner ofta att livet är för svårt för att leva, hur ska man orka med att ständigt släpa sig framåt? Ibland känns det som man drar ett tåg efter sig och ibland som man är lätt som en fjäder och bara dras med i vinden. 

 

Hellu! 

Trög dag idag, haft körlektion vilket tog hela dagen eftersom busstiderna är så kassa. Det gick sådär idag, va trött, stressad, gjorde fel jag inte borde göra och shit like that. Men jag är LAT, och det har jag alltid varit. Stör mig på mig själv... Jag kan ju liksom inte tro nåt ska hända om jag inte kämpar för det och gör något åt saken. Min lärare sa till mig att verkligen gå in för det här nu och få det gjort, är ju inga svårigheter så sätt, bara att plugga och övningsköra tills allt sitter. 

 

Kunde varit i Norge nu, hade ju inte varit helt fel. Efter körlektionen idag ringde Emma, känner henne genom Klas, hon kör också lastbil. Hon sa att hon va i Tranemo-trakterna och undrade om jag ville åka med henne till Göteborg och byta till Klas bil där och följa med till Norge. Jag var ju i Gislaved då, men hon sa hon kunde hämta mig där. Jag tackade nej, kände inte riktigt för det. Det tar ju ca 4 timmar till Norge och kände inte för att åka så långt plus att jag kände mig ofräch och hade inget med mig. Visst går allt att lösa men kände inte för det idag, gärna en annan gång, aldrig varit i Norge! Det ska ju vara väldigt fint där har jag hört. 

 

Btw, jag har skärpt mig redan. Har pluggat teori ikväll och övat körkortsfrågor. Bara man pluggar så fixar man det, så jag har att göra. Men som sagt, det löser sig sa hon som sket i badkaret. 

 

Dags att lägga i en växel, eller ännu bättre, köra automat och göra fet kickdown upp till 210 km/h... 

 

Hej! 
Klockan börjar bli mycket, borde tänka på refrängen ;) Idag va jag o snacka med min jobbcoach, är ju bara timanställd vikarie. Vill ha mer jobb så ska snacka med chefen om brevidgång. 

Annars så har jag övningskört i dag, med släp. Det var kul att testa på, enda man behöver tänka på är ju att ta ut kurvorna lite mer och inte köra för fort. 

 

Har ju körlektion imorgon så får se vad min lärare tycker. Har övat ganska mycket ändå, vilket är braaaauu! 

Hej fuckersssss! 

Kom hem från jobbet för en stund sen.. innan jag åkte till jobbet fick jag reda på att jag fått en bil.. I was like "WHAT!?" Men tänker inte ta emot den gratis. Att ha en vän som ställer upp och alltid finns där, som verkligen uppskattar mig för den jag är och hur jag är, som ger mig dyra gåvor och säger jag är värd varenda krona känns väldigt bra samtidigt som det inte känns bra. 

Alla andra killar som varit intresserade av mig som jag friendzonat o sagt att jag inte vill nåt med har bara stuckit eller fortsatt tjata tills dom inte orkar, men denna killen accepterar att jag inte vill mer och uppskattar mig som vän. Han har sagt att han inte kommer ge upp och ibland känns det väldigt jobbigt, men någon snällare människa finns nog inte. Han har sagt att han alltid kommer finnas där, bara jag är ärlig mot honom. 

 

Jag har upptäckt att jag tycker omkörningar är skitkul!.. Ooooopsi ser fram emot den dagen jag blir köttpankaka ;) Körkort måste jag ha och det går ju framåt. Jag låter det ta sin tid, vill inte stressa mig fram, det slutar aldrig bra. Min lärare är skitbra och är sjukt nöjd med honom, han kan skämta med mig, är schysst och gör allt roligare och enklare eftersom han inte tar allt så himla seriöst, han tar det seriöst på ett lättsamt sätt som lugnar ner den som övningskör. Vi trivs med varann och det gillar vi ;)

 

Ska köra in till Ulricehamn imorgon så bort från vägen!! Tack på förhand. 

 

 

 

Va ute och övningskörde med pappa innan och visst fan blir man bättre med tid och övning. Varje övningskörning är bra såvida man inte kör av vägen, kör på något eller någon och slipper kärringstopp. Det är bara att kämpa på så är det rosa kortet snart mitt! Kommer bli lyckligaste dagen in my life :D 

 

Annars så går det upp och ner, ibland ser jag ingen mening med något och pallar inte kämpa vidare. Men man måste ju vara stark. Only the strong people are going to survive.. Vill ha mer jobb, men får kontakta chefen och fråga när jag kan gå brevid inne på huset, har varit länge inne på demensboendet och behövs folk inne på själva boendet hoppas jag. 

 

GIVE ME EVERYTHING TONIGHT! peace out.

 

 

 

 

 

Drog krogen igår med syrran som ÄNTLIGEN är 18! Det var halloween-tema och många var utklädda. Dansade hela kvällen och det känns idag kan jag ju säga... Jävligt kul att se syrran vingla hit o dit! HAHA ;) 

 

Annars så blev det övernattning på hotell mellan fredag och lördag med min underbara vän eftersom bilbatteriet var så lågt ville vi inte riskera att åka hem. Sen åkte vi och köpte nytt batteri på lördagsmorgonen och sen tvättade vi bilen. Stod en liten gul polo när vi körde in på biltvätten, så kom vi med den snygga volvon och sedan rullade 3 till volvobilar in... Så jag tror polon kände sig lite mobbad ;D 

 

Sen fick jag köra min polares V70 och det gick bra fast måste öva mer på att kolla i speglar :P Han känner sig säker när han åker med mig så det är ju en fördel! 

 

 

 

 

Tjena!
Inte bloggat på ett tag... Ibland känner man för det, ibland inte. Måste va jobbigt för dom med stora bloggar som liksom måste uppdatera hela tiden för att behålla sina besökare. 

Idag ska jag köra V70, en före detta civilpolisbil så motorn är fet och det gillar jag! :D Plattan i mattan! I LOVE VOLVO! Förstår inte att det finns så underbara människor... Min killkompis (hans bil), han ställer alltid upp, finns där, bryr sig, lyssnar, hjälper till... Har fått en fucking dator av han, fått köra hans lastbil som är värd nästan 2 mille, helt sjukt! Är så tacksam att jag har honom. Trodde ärligt inte sådana människor existerade. Han bara "Men vi kan åka till London eller Paris, du behöver komma bort lite!" Men jag kan ärligt inte ta emot så mycket, även om han fixar så resan är gratis...

 

Annars så har det hänt något underbart, jag har ÄNTLIGEN blivit av med tandställningen! :D Så jävla skönt o slippa den!